Winding Road

Nu har jag då äntligen gjort som så många andra; skaffat blog. Känns som ett bättre alternativ till dagböckerna på de diverse community's jag är medlem i. (Egentligen härmar jag bara min syster Ida, och vän Pernilla ;p)


Jag är inne i en ganska konstig period, känslomässigt och tankemässigt. Det har hänt vissa saker på sista tiden som har skakat om min, eh, världsbild, eller vad man ska säga. Saker har förändrats, saker som jag egentligen inte trodde kunde förändras. Och tyvärr, som jag ser det, har det inte förändrats till det positiva, utan snarare till det negativa.
Det känns ganska jobbigt. Någonting är väldigt fel, känns det som. Egentligen vet jag att precis vad som är fel, men frågan är om det är någon mer än jag som ser det..?
Dubbelmoral..? Ja, det kan man nog kalla det. Eller så kanske det bara är så att folk inte bryr sig om att leva som de lär... Jag är ju inte alltid så jätteduktig på det, jag heller. Men jag försöker iallafall.

Jag har tänkt ganska mycket på mitt eget liv också på sista tiden. Jag har funderat hit och dit över åsikter, idéer och tankar, har omvärderat en hel del. Och jag har bestämt mig för att bli mer, självständig? Nej, det låter som att jag varit helt totalt beroende av andra för att vara mig själv innan, eller så. Det jag menar är att jag inte tänker låta mig påverkas av vad andra tycker och tänker om mig, utan ännu mer än förut bara leva och vara den jag är. Hm, ja, det är väl ungefär något sånt jag menar.



It’s a winding road I’ve been walking fo a long time
I still don’t know where it goes
And it’s a long way home I’ve been searching for a long time
I still have hope, I’m gonna find my way home