When I sing I lose myself

Jag funderar så mycket... (det har jag väl aldrig skrivit förut..?)
För tillfället är jag ganska nöjd med min situation. Jag pluggar franska och latin på distans, har alltid sovmorgon (:p), har mycket tid till Gud och musik och annat som gör livet värt att leva. Det håller på att bli höst, vilket innebär att man snart får plocka fram halsduken och benvärmarna när man ska gå ut. Idag får jag det sista av lönen från i somras, och snart även läsårets första studiebidrag. Jag känner mig förväntansfull inför framtiden, det känns spännande att leva.

Ändå är det någonting som inte känns helt bra. Jag kan inte sätta fingret på det, men det finns där, gnagande på insidan. Det känns som att jag håller på att tappa taget om det som hittils varit självklart. Saker förändras, visst, och det är naturligt. Men det kan vara smärtsamt. Det kan vara jobbigt. Det kan göra ont. Och jag vet inte om jag är redo.
Jag vet att jag måste släppa taget om vissa saker för att kunna gå vidare, utvecklas, bli den jag vill bli. Jag vill gå åt ett håll, och jag måste antagligen gå ensam. Inte helt ensam, men, ja. För att kunna göra det jag vill göra måste jag springa, utan att se mig om. Utan att tänka tillbaka på hur allt varit.
Jag vill inte vara beroende av massa saker. Jag vill inte vara fast på en enda plats. I wanna be careless and free... Ändå finns det så mycket som håller mig kvar där jag är.
Jag har trots allt lyckats släppa taget om vissa saker, och det känns bra. Alltså borde det kännas ännu bättre om jag släppte taget om det där sista också. Om jag nu visste exakt vad det var. Till viss del vet jag, men som jag sa finns det saker jag inte förstår...

---

Fem musiker, singer/songwriters, jag skulle ha svårt att leva utan:

• Rosie Thomas
• Heather Nova
• Sophie Zelmani
• Missy Higgins
• Joni Mitchell
  

Bästa "Tjuvlyssnat" på länge

The Matrix: Barnversionen
Restaurang, Gamla stan, Stockholm

Mamma: Väntar ni här nu då medans mamma springer på toaletten, gör inget dumt! (Mamman går iväg mot toaletten.)
Pojke 5+ (ler lurigt o tittar på sin lillebror): VETU VA?! Du är inte du egentligen, och jag och Elvira heter inte som du tror och det är inte din mamma som gick på toan. Den här restaurangen finns inte egentligen, det är på låtsas, en låtsasvärld.
Lillebror 3+ (kollar oförstående och börjar darra med läppen.)
Storasyster 7+: Ja det är som han säger, du finns inte, det här är inte på riktigt och du är inte vår lillebror, du finns inte egentligen!
(Den lilla pojken börjar storgråta och mamman kommer småspringandes från toaletten.)
Mamman: Vad har hänt älskling?
Storebror (kastar sig om sin lillebror och kramar honom): Han satte bara lite mat i halsen, men vi hjälpte honom, jag tror bara han är lite rädd...
Mamman: Ååh, vilken duktig och snäll storebror du är!

http://www.tjuvlyssnat.se

Dolt Hot (Caché)

Ja... vad ska man säga..?
Kan ju lungt säga att detta är en av de märkligaste filmer jag sett. Verkligen ingen förutsägbar kliché-film, haha. Och bra var den, det har jag bestämt mig för nu. Var svårt att definiera känslan som infann sig vid filmens slut (eller vad säger du, Lina), men under kvällen har jag så småningom kommit underfund med att jag verkligen tycket den var bra. Snyggt gjord med snygga klipp och detaljer, mycket bra skådespelare, som sagt väldigt underlig handling. Och, något av det konstigaste; inget soundtrack. Detta kom jag att tänka på kanske tio minuter efter att filmen slutat. Ingen musik, över huvud taget. Jag har alltid sett musiken som en av de viktigaste komponenterna i en film, men ärligt talat tänkte jag inte en sekund på att detta saknades under filmens gång. Konstigt.
Efter att man sett filmen undrar man om man fattat rätt, vilket man ju såklart inte har; man har inte fattat någonting. Man får aldrig någon förklaring till det som händer. Man får aldrig någon förklaring på vad som händer. Man förstår ingenting. Men bra är den. Jag och Lina fick inte fram ett ord på jättelänge efter att eftertexterna rullat klart. Vad ska man säga? var det enda vi fick sagt.
Och nu i efterhand vet jag att vi ändå missade en jätteviktig del: slutet..! Pratade precis med Stina om det, och hon hade sett något som varken jag eller Lina såg. Totalt jättekonstigt. (Berättar för dig när vi ses nästa gång, Lina.) Fattar ännu mindre nu.

Oj oj oj. Jag rekommenderar dock filmen starkt. Väldigt intressant och, heh, tankeväckande. Rekommenderar er även att gå med i Hässleholms Filmstudio! Mycket bra intsiativ av herr Åström, måste jag säga ;) Fem filmer för 100 kr är inte helt fel heller. Och Hässleholm brukar ju inte ha det bästa bioutbudet, direkt.
23/9 - "Dolt Hot"
14/10 - "Tsotsi"
21/10 - "Bejing Bicycle"
11/11 - "Don't come knocking"
25/11 - "Barnet"

September Tears

Jag funderar mycket på politik just nu. Tror att jag har kommit fram till en bra lösning inför söndagen. Det är svårt att veta vad som är bäst i längden, men jag har ju vissa saker jag brinner extra mycket för, som miljöfrågor, rättvis handel och människovärdet. Så det blir en blandning av Kd och Mp. Kan inte rösta rött när saker och ting ser ut som de gör idag i Sverige. Dagens regering är ett skämt och Sverige en enpartistat.

Hade min första fransklektion idag. Kändes ganska komiskt, trots att de andra redan haft tre lektioner mer än mig kunde jag mest av alla i gruppen (bortsett från min lärare :p hah). Oj, det lät lite skrytigt, men så var det iallafall. Haha. Känns iallafall väldigt bra att börja plugga franska igen.

Efter franskan hängde jag med Lina, något som på senare tid inte hänt så ofta som det borde. Seriösa samtal blandades med mer oseriösa samtalsämnen ;) haha. Idag var Kebabmästarens falafel riktigt god :) Tack för en väldigt trevlig och rolig kväll! Vi får ta och fixa "Åsljunga 2006 - the Movie" någon dag snart ;)

När jag begav mig hemåt och satt på tåget kände jag verkligen att hösten kommit. Trots att det tidigare idag var väldigt varmt och soligt, är kvällarna numera småkyliga och mörka. Jag älskar hösten. Jag tycker om alla årstider väldigt mycket, men det är något speciellt med hösten... något poetiskt och drömlikt, och den kyliga kvällsluften friskar upp alla sinnen och får kreativiteten att vakna till liv på riktigt. Förhoppningsvis kommer detta bidra till att en sak jag fått i tankarna de senaste dagarna klarnar. Tårar behöver inte alltid vara något negativt, även om det inte är glädjetårar.

He'll take care of the rest

De senaste veckorna har jag känt mig frustrerad och uttråkad. Jag har känt att jag vill göra något helt annat än vad jag gör nu, och när det inte varit möjligt har allt bara känts meningslöst och tråkigt.
Jag ser lite ljusare på saker och ting nu. Jag vet ju att vad jag än är sysslesatt med, var jag än bor, har Gud koll på allt. Och alla drömmar... de kommer ju från Honom, så det kommer att bli så en dag. Under tiden tänker jag göra det bästa av situationen, och jag behöver nog ändå lite mer tid till att lära känna mig själv innan jag kan göra det jag drömmer om att få göra.
Jag har bytt svenskkursen mot franska nu. Känns riktigt bra, det blev alldeles för mycket att göra i svenskan, och det ska bli kul att bli påmind om franskan igen. Har ju förutsättningar att få ganska bra betyg också, eftersom jag redan läst det en gång (tre år sedan, men ändå). För tillfället läser jag alltså latin, franska och datorkunskap.

Var på miniatyrläger i helgen, i Åsljunga. Vi var kanske 12 pers som mest, vilket kan låta lite, men det kändes ändå väldigt bra. Man lär ju känna varandra ganska bra vid sådana tillfällen, det blir ganska tajt gemenskap. Typ. :) Väldigt bra läger, soft stämning, enkelt och jordnära, precis som det bör vara. Fick mycket de ca 24 timmar vi var där.
Efteråt hade vi "efterfest" (haha) ett gäng hemma hos mig, väldigt trevligt. Några som inte varit på lägret dök också upp. Kladdkaka och glass, konstig(!) musik och dans(?), allsång, mingel och Rappakalja. Kul att ni kom, allihop! :D

Måste slutligen rekommendera en riktigt, riktigt bra lovsångsplatta; "No Greater Love" med Glenn Kaiser and Friends, ett gäng Jesus-hippies från USA ;) typ. Fantastiskt bra och äkta. Soft och avskalat, inget hype över huvud taget. Bara ett gäng duktiga musiker som på ett ödmjukt och jordnära sätt tillber Gud.