Nous allons fêtez à la fin de nos malheures

Jag har så inlett årets semestervikariat i köket på Hemgården.
Whoopie. Nej, inte direkt.
Men vad gör man. Pengar behövs alltid. Eller, för det mesta.
För tillfället, i alla fall.

Jag hade sommarlov i ca 2 veckor.
Men jag ska verkligen inte klaga egentligen, jag jobbar bara 50%, vilket innebär 10 arbetsdagar på 4 veckor.
Ekonomibiträde i storkök är dock inte direkt mitt drömjobb..


Om ungefär än en vecka har jag, Sanna och Lina 20-årsfest.
Folk har varit väldigt sega med att meddela om de planerar komma eller inte. Vilket försvårar vår planering av festen..
Men, det är ju inget nytt. Folk i de här trakterna är ju sega till sin natur.
Det är i alla fall min slutsats efter flera års erfarenhet av försök till att få folk att planera in saker i tid. Mer än en vecka i förväg, vill säga.
Jag vet inte riktigt var jag vill komma med detta.


Om en månad är jag, eller har precis varit i Paris. Denna stad som jag så ofta drömt om att besöka, där jag kan se mig själv boende i framtiden.

Jag undrar om jag kommer våga prata franska med någon när jag väl är där, eller om jag kommer lämna den delen åt JP (som talar språket flytande)...
Jag kan en del franska, mais le problème est que tous les Français parlent trop rapide, et je m'inquiète que je ne pourrai pas comprendre ce qu'ils disent...
Vi får se.
Vissa saker är ju inte direkt svåra att säga, och lär inte få speciellt komplicerade svar.
Un café au lait, s'il vous plaît.
C'est combien?
Merci, madame/monsieur.

Italienskan lär bli ett större problem.
Jag kommer inte ihåg så mycket från de två år jag läste detta språk.
En fras som jag definitvt måste komma ihåg, om jag ska våga mig på ett försök till konversation, är Può parlare più andagio, per piacere? Non capisco.
(Skulle ni kunna tala lite långsamare, tack. Jag förstår inte.)

Men, eftersom jag är tveksam på om jag kommer våga prata franska med en fransman/fransyska, kan jag ju vara ganska säker på att jag inte kommer våga prata italienska med en italienare. I alla fall inte mycket.

Planer och Dagdrömmar

Känner att jag behöver skriva något positivt och uppmuntrande idag. Mycket för min egen skull.

Om 38 dagar åker vi till Berlin. Jag kan nog inte helt beskriva hur mycket jag ser fram emot detta.
Jag ska till Paris! Jag ska till Rom! Jag ska till Venedig! Jag ska till Prag!
Jag ska tågluffa!

Jag har velat tågluffa sedan sommaren mellan ettan och tvåan, tror jag. Då drömde och planerade jag med Lina, Pernilla och Camilla. Tyvärr var vi då ganska unga och förstod inte riktigt vad det innebar att tågluffa genom Europa, och vi såg väl inte riktigt faran med att fyra 16-17-åriga tjejer skulle åka själva.
Denna resa blev alltså aldrig av, dels av anledningarna ovan, men antagligen också på grund av den ekonomiska biten.

Hur som helst, nu, tre år senare, blir drömmen verklighet.
Resvägen blir lite annorlunda mot vad jag tror jag drömde om då, och reskamraterna blir helt andra personer.
No offence Lina och Pernilla (jag hade hur gärna som helst velat tågluffa med er), men det sista är jag nästan lite glad över, då jag ju faktiskt ska resa med mina systrar :)


I tisdags köpte jag en 55 liters ryggsäck för 349 kr på Clas Ohlson i Kristianstad. Och ett par shorts för 200 kr på H&M. Det var länge sedan jag använde shorts. Men det är ett alldeles ypperligt tågluffarplagg, och jag upptäckte att jag faktiskt gillar shorts.
I onsdags vaccinerade jag mig mot Hepatit A (gulsot) och tog den första sprutan mot TBE (hjärnhinneinflammation). Huvva. Jag har fortfarande ont i min högra arm efter TBE-sprutan. Ska ta spruta nr två v.27.

Checklista: Praktiska saker att ordna inför luffen
[X] InterRail-kort
[X] Förnyat pass
[X] Europeiskt Sjukförsäkringskort
[/] Vaccination
[ ] Kopiera alla värdehandlingar
[X] Skaffa VISA-kort
[X] Köpa ryggsäck
[ ] Regnskydd till ryggsäcken

Det ser ju ganska bra ut. Har inte speciellt mycket kvar att ordna.
38 dagar kvar! Det är inte mycket... :D


Men jag har mycket annat att göra innan den 23 juli...
Jag ska städa och slänga och packa ner allt jag äger i lådor.
Jag ska planera och verkställa en 20-årsfest.
Jag ska jobba lite.
Jag ska sy lite.
Jag ska kopiera massa saker från vhs till dvd (om jag hinner...)

Sen reser jag i tre veckor. Oh, what beauty waits for me...

Efter det flyttar jag till Stockholm, efter en liten mellanlandning hos mamma och pappa i deras nya boning i Fornåsa, Östergötland.

Ilska

Samma sak, all over again.
Denna gång blev jag så arg så jag skakade.
Jag fattar inte. Var får man en sån inställning ifrån? Hur kan man utge sig för att ha rätt att bestämma vad som får och vad som inte får diskuteras och föras samtal om?
Är det inte såhär alla destruktiva sammanhang börjar sin utveckling?

Jag tänker inte skriva här vad detta handlar om. De som berörs förstår säkert ändå.

Jag tänker inte hålla tyst. När jag märker att något är fel måste jag protestera. Även fast folk säkert anser att jag överreagerar. Även fast folk säkert tycker jag är jättejobbig. Det bekommer mig inte, folk får tycka vad de vill.

Jag vet vad jag tycker, och jag tänker fortsätta att tala om det tills någonting förändras.