Ilska

Samma sak, all over again.
Denna gång blev jag så arg så jag skakade.
Jag fattar inte. Var får man en sån inställning ifrån? Hur kan man utge sig för att ha rätt att bestämma vad som får och vad som inte får diskuteras och föras samtal om?
Är det inte såhär alla destruktiva sammanhang börjar sin utveckling?

Jag tänker inte skriva här vad detta handlar om. De som berörs förstår säkert ändå.

Jag tänker inte hålla tyst. När jag märker att något är fel måste jag protestera. Även fast folk säkert anser att jag överreagerar. Även fast folk säkert tycker jag är jättejobbig. Det bekommer mig inte, folk får tycka vad de vill.

Jag vet vad jag tycker, och jag tänker fortsätta att tala om det tills någonting förändras.