Känslostormar

Rows and flows of angel hair, and ice cream castles in the air
And feather canyons everywhere, I’ve looked at clouds that way
But now they only block the sun, they rain and snow on everyone
So many things I would have done, but clouds got in my way

I’ve looked at clouds from both sides now,

from up and down, and still somehow, it’s cloud illusions,

I recall I really don’t know clouds at all

Moons and junes and ferris wheels, the dizzy dancing way you feel
As every fairy tale comes real, I’ve looked at love that way
But now it’s just another show, you leave them laughing when you go
And if you care, don’t let them know, don’t give yourself away

I’ve looked at love from both sides now
From give and take, and still somehow, it’s love’s illusions

I recall I really don’t know love at all

Tears and fears and feeling proud to say I love you right out loud
Dreams and schemes and circus crowds, I’ve looked at life that way
But now old friends are acting strange, they shake their heads,

They say I’ve changed, well something’s lost,

But something’s gained in living every day

I’ve looked at life from both sides now, from win and lose and still somehow
It’s life’s illusions I recall, I really don’t know life at all
I’ve looked at life from both sides now, from up and down, and still somehow
It’s life’s illusions I recall, I really don’t know life at all

- "Both Sides Now", Joni Mitchell

Speek To Me Only With Your Eyes

Skulle man skriva ett blogginlägg, kanske. Jag har ingen inspiration, men känner ändå att jag vill skriva av mig lite. Får se vad det resulterar i.

I fyra dagar höll jag mig inomhus, gick som mest ut till brevlådan för att hämta in eventuellt post. Kände mig ganska seg igår kväll. Lite livlös, på något sätt. Anledningen till min självvalda husarrest var, förutom det ohyggligt stormiga vädret, att jag i onsdagskväll drabbades av någon sorts akut magkatarr. Det höll i sig i ungefär tre dagar, sen började jag repa mig, efter en diet bestående av bananer, ProVivas blåbärsdryck, rött thé, lite gröt då och då, och sådär. Huvudvärken drabbade mig på torsdagseftermiddagen; jag slogs ut av denna och sov i kanske två timmar, utan att jag egentligen var trött. Sedan blev jag illamående och yr och mådde allmänt kass resten av kvällen. Lyckades sedan stegvis ta mig in på Bättringsvägen under helgen.

Idag var jag så tillbaka i skolan igen, frisk som en nötkärna och pigg som en lärka. Ehm, nja, det var kanske en sanning med modifikation. I jämförelse med helgen har jag iallfall idag mått väldigt bra. En släng av manodepression bara, men annars är allt bra ;p
Kan dock inte riktigt smälta den nyhet jag idag fick ta del av, en viss lärares chockerande höga ålder...

Så ja, det blev ju inte så tokigt. Inte så värst långt, men det är ju inte kvantitét, utan kvalitét som räknas.

It's a Beautiful Life

Det finns saker som kan göra en oerhört lycklig. Små saker, saker som kanske inte så många tänker på. När jag igår satt på tåget hem från Hässleholm kom jag på mig själv med att leende titta ut genom fönstret för att se solen skina på de oplöjda, leriga åkrarna. En sådan enkel, naturlig sak, men jag fylldes av en djup glädje; våren är här. Jag är glad att jag har kapacitet till att glädja mig åt de små tingen, det är faktiskt inte alla som ser det vackra i det lilla...

Våren har som sagt anlänt, och jag är lycklig. Veckan går mot sitt slut, och såhär i efterhand har det varit en bra vecka, trots viss frånvaro från skolan på grund av diverse åkommor. Trots regn och blåst, vilket jag för övrigt ser som något som kan vara vackert.

Idag beger jag och Lina oss hem till Pernilla för att slutföra (heh, även påbörja) vårt fördjupningsarbete om Vietnamkriget. Muntligt framförande i morgon. Kvällen kommer sedan ägnas åt en och en annan film. Vi kommer att övernatta i Bjärnum för att sedan färdas med Pernillas bil in till skolan följande morgon.


På onsdag spelar Laleh och Kalle Haglund i Blåa Salongen på Kulturhuset i Hässleholm. Jag, Sanna och Pernilla ska dit. Ser fram emot detta väldigt mycket.