I came along, I wrote a song for you

Jag blir knäpp på datorn.... Idag funkar den visserligen, men hela helgen har det hängt sig och hållt på. Jag defragmenterade hårddisken i torsdags, och efter det började det krångla ännu mer..! Helt fel, det borde ju gå bättre efter det istället. Blä.

Jag ska skriva en Epikanalys idag. Så jag hinner inte skriva mer här.

Tror förresten att jag ska köpa Laleh's skiva snart. Verkar grymt bra.

(Palla prova studentmössa imorgon... Det är hur lång tid kvar som helst ju! Tror att jag skippar det faktiskt. Mest av den anledningen att det är kl 9, och jag börjar 10 i 10.)

Senior High School Drop Out

Hm... ja, det var vad jag ville bli igår. Och jag är fortfarande inte helt främmande för den tanken. Men, förhoppningsvis så får jag gå ner till att plugga på halvtid snart, då kanske saker och ting ordnar upp sig.

"I've got a drummer in my head, banging harder every morning now..."
(Brother Call Me When I'm Down - Loney, Dear)

Ja, mitt huvud har en tendens att banka rejält ibland. Speciellt när det är mycket att göra i skolan och jag känner hur mycket press jag har på mig att prestera. I de fallen brukar även min mage ha en tendens att göra väldigt ont, och jag mår fruktansvärt illa. Därför känns det ganska idiotiskt att fortsätta plugga i samma tempo.

Detta kommer förvisso innebära sänkt studiebidrag. Som om det skulle vara förödande. Jag bor ju hemma fortfarande; jag har ingen hyra, inga räkningar, ingen mat att betala. Så jag tror nog att jag klarar mig.

Höstsjuka och Prestationsångest

Jag känner att jag tappar kontrollen mer och mer för varje minut som går. Jag har massa saker att göra. Men jag borde sova nu! Speciellt nu när jag har varit sjuk flera dagar. Men jag har inte tid..! Det är sjukt. Jag pallar inte mer nu. Jag är inte klar med en artikel som skulle ha lämnats in igår än... Och jag har ett prov imorgon som jag inte har pluggat någonting till. Och jag mår inte bra...

Jag tror att Stina har rätt, jag har drabbats av Höstsjukan. Är helt totalt slut hela tiden, blir inte pigg av någonting, mår illa, är yr, har ont i huvudet (fast det är ju inget ovanligt..), fryser... blä.

Jag har alldeles för mycket att tänka på och för många krav att leva upp till när det gäller skolan.


Jag är rätt dålig på att svara på helgon/lunar-meddelanden.

180°

De senaste 2 dygnen har varit livsavgörande för mig.

Var på läger i Åsljunga fredag kväll till lördag kväll. Hade inte så jättehöga förväntningar när jag åkte dit. Har ju på något sätt vant mig vi att saker alldrig blir mer än lagom, mycket på grund av att jag själv inte gjort något för att bli av med det mediokra. För att jag helt enkelt inte velat det tillräckligt mycket.
Men detta lägret var inte mediokert. Mötena var levande med rak och konkret undervisning som talade rakt in i mitt liv, och lovsång som var äkta.

Men den mest livsavgörande halvtimmen infann sig när jag kommit hem igen igår. När jag i min ensamhet bara släppte allt som jag hållt fast vid det gångna året som hållit mig borta från Honom. Det som egentligen inte var jag. Det som jag på lägrets sista möte skrev på en lapp och spikade upp på korset, som en symbolisk handling.
Det var under den halvtimmen de största förändringarna skedde inuti mig.

Jag har hittat hem igen. Jag är där jag ska vara.
Jag vill inte ha det jag haft längre. Jag vill inte vara den jag varit längre. Jag vill ha det jag vet att jag har rätt till, även fast jag egentligen inte är värd det. Jag vill vara den det är meningen att jag ska vara.

Like a foolish dreamer, trying to build a highway to the sky,
All my hopes would come tumbling down, and I never knew just why,
Until today, when you pulled away the clouds

that hung like curtains on my eyes,
Well I've been blind all these wasted years and I though I was so wise,
But then you took me by surprise

Like waking up from the longest dream, how real it seemed,
until your love broke through,
I've been lost in a fantasy, that blinded me,
Until your love broke through

All my life I've been searching for that crazy missing part,
And with one touch, you just rolled away the stone that held my heart,
And now I see that the answer was as easy, as just asking you in,
And I am so sure I could never doubt your gentle touch again,
It's like the power of the wind

Like waking up from the longest dream, how real it seemed,
until your love broke through,
I've been lost in a fantasy, that blinded me,
Until your love, until your love, broke through

(Until Your love broke through -Keith Green)

Hade jättekul på lägret när det inte var möten också. Jag och Lina badade vid 12-tiden någon gång natten till lördagen. Det var jättevarmt i vattnet, eller, ja, relativt. Det var stjärnklart och väldigt vackert. Badade dagen därpå också, då var det dock lite kallare. Så jag tror att jag dragit på mig en liten förkylning nu. Men det går nog över snart.

Sanna, Lina och Pernilla, ni är helt underbara! Tack för att ni gjorde min helg så rolig :)