Speek To Me Only With Your Eyes
Skulle man skriva ett blogginlägg, kanske. Jag har ingen inspiration, men känner ändå att jag vill skriva av mig lite. Får se vad det resulterar i.
I fyra dagar höll jag mig inomhus, gick som mest ut till brevlådan för att hämta in eventuellt post. Kände mig ganska seg igår kväll. Lite livlös, på något sätt. Anledningen till min självvalda husarrest var, förutom det ohyggligt stormiga vädret, att jag i onsdagskväll drabbades av någon sorts akut magkatarr. Det höll i sig i ungefär tre dagar, sen började jag repa mig, efter en diet bestående av bananer, ProVivas blåbärsdryck, rött thé, lite gröt då och då, och sådär. Huvudvärken drabbade mig på torsdagseftermiddagen; jag slogs ut av denna och sov i kanske två timmar, utan att jag egentligen var trött. Sedan blev jag illamående och yr och mådde allmänt kass resten av kvällen. Lyckades sedan stegvis ta mig in på Bättringsvägen under helgen.
Idag var jag så tillbaka i skolan igen, frisk som en nötkärna och pigg som en lärka. Ehm, nja, det var kanske en sanning med modifikation. I jämförelse med helgen har jag iallfall idag mått väldigt bra. En släng av manodepression bara, men annars är allt bra ;p
Kan dock inte riktigt smälta den nyhet jag idag fick ta del av, en viss lärares chockerande höga ålder...
Så ja, det blev ju inte så tokigt. Inte så värst långt, men det är ju inte kvantitét, utan kvalitét som räknas.