Ett stort hål i hjärtat

Jag förstår inte. På bara lite mer en en vecka rasar hela min värld samman och ingenting är som förut längre. Vad hände? Varför? Var det tvunget att det skulle sluta såhär?

Jag kan inte direkt säga att jag mår bra just nu.

Men det värsta är nog att det inte verkar som att du bryr dig speciellt mycket. Jag var kanske inte så svår att, vad ska man säga, ersätta..?
Det visar ju bara att jag antagligen inte betydde så mycket innan heller. Eller..?

Så egentligen kanske det är bäst att det blev såhär. Någon gång var det någon som sa att man alltid ska avbryta destruktiva relationer, även vänskapsrelationer som inte är uppbyggande. Och eftersom jag känner att jag inte mår bra av att se dig leva som du gör, inte förstår hur du kan umgås så mycket med de där människorna, och inte känner att vi funkar ihop så bra längre, så kanske det är dags att avbryta..? Det verkar du ju ändå redan ha gjort.

Fast jag förstår fortfarande inte hur det kunde bli såhär, hur en livslång vänskap kunde avslutats på så kort tid. Pågrund av små jobbiga missförstånd, sagda saker som kanske inte borde ha blivit sagda..? Sånt har vi ju klarat av att reda ut förut, utan att resultatet blivit såhär...

Dessutom tolkar du mig fel. Att jag inte sa så mycket här om dagen berodde inte på att jag inte ville prata med dig, men jag kände inte att det fanns tillfälle för det när de var med. Och du verkade på något sätt mer intresserad av att prata med dem än med mig.

I said some things to you I think that

I shouldn't have said

I spoke out of turn and hurt you

I've learned that it hurts me back

Oh what could be

worse than me

losing you?

What if you never came back?

What would I do without you?

(Without you - Plumb)