Jag har upptäckt ett jättebra community:

http://www.jamma.se

Musik, musik och åter musik. Helt fantastiskt bra.

You'll be the songwriter, and I will sing Your song

Vad ska man skriva...
Jag känner mig så.... frustrerad. Sanna och jag pratade om det inatt påväg hem från stan. Fast jag tror inte att jag vill ta upp det här. Men det är intressant att man kan tänka och känna precis likadant om en sak sådär...

Skrev en låt igår. Har inte kunnat göra det på jättelänge (samma sak som att jag haft svårt att skriva blogg...). Men så plötsligt gick det igen. Tack, Gud. Jag har saknat det.

"You have captured my heart

And I have given it away to You

But now I really need to learn

How to not take it back again..."

Nu måste jag göra mig i ordning... ska på bio vid 4, och jag bör äta någonting innan tåget går.

Peace

Plötsligt händer det...

Jag har inte kunnat skriva blogg på ganska länge. Jag kan inte bara skriva vad som helst bara för att. Jag måste ha något vettigt att skriva, jag måste känna att inspirationen finns där.

Nu känns det så.

Mitt liv har tagit en intressant vändning den senaste tiden. Mitt inre liv, för att vara mer precis.

Det är inte klokt hur lätt man kan tappa bort sig i alla influenser och allt som påverkar en utifrån. Acceperar man att en enda liten sak tar lite kontroll över ens liv, blir det snart fler och fler saker, och tillslut har man ingen kontroll själv längre... (Kanske inte var rätt tillfälle att skriva ändå? Det känns som att jag har svårt att uttrycka mig..) Det är så lätt att tappa bort Källan, Målet, Meningen.

Tack och lov har jag hittat tillbaka till Honom igen, trots att jag varit ganska intrasslad i massa saker som höll mig borta från ett ärligt och äkta liv. Och jag fick komma tillbaka, tack och lov. Trots att jag så många gånger svek Honom och bara brydde mig om mig själv.

(Oj. Så öppen har jag nog aldrig varit här förut. Men det kanske behövs ibland.)

Jag blev utsedd till lovsångsansvarig i onsdags. Inte illa ;)

Det känns rätt bra, tror jag. Såhär i början är det lite halvsvårt att organisera allt på ett bra sätt, men det blir väl lättare sen, när jag "kartlagt" folk lite mer, haha. Hoppas bara på att det inte bara blir jag som drar, utan att folk är villiga att hjälpa till.

Det är en sak jag tänkt en del på de senaste dagarna, hjälpsamhet, att ha en tjänande attityd.

Det är så lätt att vara lat, att inte bry sig när någon får göra allt själv. Men jag är trött på den attityden. Jag är trött på folk som gör minsta möjliga ansträngning för att hjälpa till. Folk som anser sig själva vara för viktiga och upptagna för att

t ex hjälpa till och diska efter fikat på ungdomsmöten. Vad är det som är så svårt, egentligen?

Jesus tvättade fötterna på sina lärljungar, då borde vi kunna hjälpa varandra med saker som disk och städning...

Today Was a Pretty Day

Sanna sa att hon tycker att jag uppdaterar min blogg för sällan. Jag sa att jag måste ha inspiration för att kunna skriva något.
Jag tror jag har lite inspiration nu, faktiskt.
Först en uppdatering:

Aktuell plats: Tyringe
Aktuell händelse: Stockholm om ca 2 veckor
Aktuell låt: the Radio Dept. - Strange Things Will Happen
Aktuella klädesplagg: Jeans, kofta, + egensydda kläder
Aktuella skor: Basketskor
Aktuellt hår: Långt, rött, lite lockigt ibland
Aktuella favoritprylar: Digitalkameran, the Radio Dept.'s "Lesser matters", gitarren
Aktuell bok: Fortfarande C S Lewis' "Från Helvetets Brevskola" (jag läser väldigt långsamt..?)
Aktuellt tv-program: Lost, the Simpsons, Alias
Aktuell film på bio: "Bejing Bicycle" på lördag
Aktuell film på video/dvd/TV: Terry Gilliam's "the Grimm Brothers"
Aktuell mat: När jag har matlust: nudlar eller bönsallad
Aktuellt glädjeämne: Det är höst!
Aktuell längtan: Stockholm
Aktuell känsla: Asocial (ska bättra mig nu), seg, glad
Aktuellt uttryck/citat: "The autumn comes with this slight surprises when your life might twist and turn"
Aktuell favoritsysselsättning: Piano, gitarr, skogspromenader
Aktuellt jobb: Nej. Jag pluggar.

Så.
De senaste tre veckorna har jag knappt träffat en människa förutom mamma, pappa, lärare och kurskamrater. Och jag har knappt varit i skolan heller, på grund av mitt kassa allmäntillstånd, kanske man skulle kunna säga. Jag har varit sjuk, alltså.
Igår när jag hade varit på franska och var påväg till stationen genom stan kom jag på att jag antagligen inte varit i Hässleholm på kanske två veckor. Mycket ovanligt, och konstigt. Eller egentligen kanske inte så konstigt, med tanke på att jag varit sjuk...

Den planerade Göteborgsresan i helgen blev aldrig av för min del. Jag höll på att gå sönder av huvudvärk, och fick stanna hemma, en rolig helg och 400 kr fattigare. Inte mycket att göra åt. Jag börjar vänja mig vid att saker inte alltid blir som jag tänkt mig nu. Det här med huvudvärk är ju något man måste lära sig att leva med, det är inte som att ha ont i en fot eller en arm. Hela kroppen och alla sinnen påverkas av huvudvärken.

That's about it, for now.

When I sing I lose myself

Jag funderar så mycket... (det har jag väl aldrig skrivit förut..?)
För tillfället är jag ganska nöjd med min situation. Jag pluggar franska och latin på distans, har alltid sovmorgon (:p), har mycket tid till Gud och musik och annat som gör livet värt att leva. Det håller på att bli höst, vilket innebär att man snart får plocka fram halsduken och benvärmarna när man ska gå ut. Idag får jag det sista av lönen från i somras, och snart även läsårets första studiebidrag. Jag känner mig förväntansfull inför framtiden, det känns spännande att leva.

Ändå är det någonting som inte känns helt bra. Jag kan inte sätta fingret på det, men det finns där, gnagande på insidan. Det känns som att jag håller på att tappa taget om det som hittils varit självklart. Saker förändras, visst, och det är naturligt. Men det kan vara smärtsamt. Det kan vara jobbigt. Det kan göra ont. Och jag vet inte om jag är redo.
Jag vet att jag måste släppa taget om vissa saker för att kunna gå vidare, utvecklas, bli den jag vill bli. Jag vill gå åt ett håll, och jag måste antagligen gå ensam. Inte helt ensam, men, ja. För att kunna göra det jag vill göra måste jag springa, utan att se mig om. Utan att tänka tillbaka på hur allt varit.
Jag vill inte vara beroende av massa saker. Jag vill inte vara fast på en enda plats. I wanna be careless and free... Ändå finns det så mycket som håller mig kvar där jag är.
Jag har trots allt lyckats släppa taget om vissa saker, och det känns bra. Alltså borde det kännas ännu bättre om jag släppte taget om det där sista också. Om jag nu visste exakt vad det var. Till viss del vet jag, men som jag sa finns det saker jag inte förstår...

---

Fem musiker, singer/songwriters, jag skulle ha svårt att leva utan:

• Rosie Thomas
• Heather Nova
• Sophie Zelmani
• Missy Higgins
• Joni Mitchell
  

Bästa "Tjuvlyssnat" på länge

The Matrix: Barnversionen
Restaurang, Gamla stan, Stockholm

Mamma: Väntar ni här nu då medans mamma springer på toaletten, gör inget dumt! (Mamman går iväg mot toaletten.)
Pojke 5+ (ler lurigt o tittar på sin lillebror): VETU VA?! Du är inte du egentligen, och jag och Elvira heter inte som du tror och det är inte din mamma som gick på toan. Den här restaurangen finns inte egentligen, det är på låtsas, en låtsasvärld.
Lillebror 3+ (kollar oförstående och börjar darra med läppen.)
Storasyster 7+: Ja det är som han säger, du finns inte, det här är inte på riktigt och du är inte vår lillebror, du finns inte egentligen!
(Den lilla pojken börjar storgråta och mamman kommer småspringandes från toaletten.)
Mamman: Vad har hänt älskling?
Storebror (kastar sig om sin lillebror och kramar honom): Han satte bara lite mat i halsen, men vi hjälpte honom, jag tror bara han är lite rädd...
Mamman: Ååh, vilken duktig och snäll storebror du är!

http://www.tjuvlyssnat.se

Dolt Hot (Caché)

Ja... vad ska man säga..?
Kan ju lungt säga att detta är en av de märkligaste filmer jag sett. Verkligen ingen förutsägbar kliché-film, haha. Och bra var den, det har jag bestämt mig för nu. Var svårt att definiera känslan som infann sig vid filmens slut (eller vad säger du, Lina), men under kvällen har jag så småningom kommit underfund med att jag verkligen tycket den var bra. Snyggt gjord med snygga klipp och detaljer, mycket bra skådespelare, som sagt väldigt underlig handling. Och, något av det konstigaste; inget soundtrack. Detta kom jag att tänka på kanske tio minuter efter att filmen slutat. Ingen musik, över huvud taget. Jag har alltid sett musiken som en av de viktigaste komponenterna i en film, men ärligt talat tänkte jag inte en sekund på att detta saknades under filmens gång. Konstigt.
Efter att man sett filmen undrar man om man fattat rätt, vilket man ju såklart inte har; man har inte fattat någonting. Man får aldrig någon förklaring till det som händer. Man får aldrig någon förklaring på vad som händer. Man förstår ingenting. Men bra är den. Jag och Lina fick inte fram ett ord på jättelänge efter att eftertexterna rullat klart. Vad ska man säga? var det enda vi fick sagt.
Och nu i efterhand vet jag att vi ändå missade en jätteviktig del: slutet..! Pratade precis med Stina om det, och hon hade sett något som varken jag eller Lina såg. Totalt jättekonstigt. (Berättar för dig när vi ses nästa gång, Lina.) Fattar ännu mindre nu.

Oj oj oj. Jag rekommenderar dock filmen starkt. Väldigt intressant och, heh, tankeväckande. Rekommenderar er även att gå med i Hässleholms Filmstudio! Mycket bra intsiativ av herr Åström, måste jag säga ;) Fem filmer för 100 kr är inte helt fel heller. Och Hässleholm brukar ju inte ha det bästa bioutbudet, direkt.
23/9 - "Dolt Hot"
14/10 - "Tsotsi"
21/10 - "Bejing Bicycle"
11/11 - "Don't come knocking"
25/11 - "Barnet"

September Tears

Jag funderar mycket på politik just nu. Tror att jag har kommit fram till en bra lösning inför söndagen. Det är svårt att veta vad som är bäst i längden, men jag har ju vissa saker jag brinner extra mycket för, som miljöfrågor, rättvis handel och människovärdet. Så det blir en blandning av Kd och Mp. Kan inte rösta rött när saker och ting ser ut som de gör idag i Sverige. Dagens regering är ett skämt och Sverige en enpartistat.

Hade min första fransklektion idag. Kändes ganska komiskt, trots att de andra redan haft tre lektioner mer än mig kunde jag mest av alla i gruppen (bortsett från min lärare :p hah). Oj, det lät lite skrytigt, men så var det iallafall. Haha. Känns iallafall väldigt bra att börja plugga franska igen.

Efter franskan hängde jag med Lina, något som på senare tid inte hänt så ofta som det borde. Seriösa samtal blandades med mer oseriösa samtalsämnen ;) haha. Idag var Kebabmästarens falafel riktigt god :) Tack för en väldigt trevlig och rolig kväll! Vi får ta och fixa "Åsljunga 2006 - the Movie" någon dag snart ;)

När jag begav mig hemåt och satt på tåget kände jag verkligen att hösten kommit. Trots att det tidigare idag var väldigt varmt och soligt, är kvällarna numera småkyliga och mörka. Jag älskar hösten. Jag tycker om alla årstider väldigt mycket, men det är något speciellt med hösten... något poetiskt och drömlikt, och den kyliga kvällsluften friskar upp alla sinnen och får kreativiteten att vakna till liv på riktigt. Förhoppningsvis kommer detta bidra till att en sak jag fått i tankarna de senaste dagarna klarnar. Tårar behöver inte alltid vara något negativt, även om det inte är glädjetårar.

He'll take care of the rest

De senaste veckorna har jag känt mig frustrerad och uttråkad. Jag har känt att jag vill göra något helt annat än vad jag gör nu, och när det inte varit möjligt har allt bara känts meningslöst och tråkigt.
Jag ser lite ljusare på saker och ting nu. Jag vet ju att vad jag än är sysslesatt med, var jag än bor, har Gud koll på allt. Och alla drömmar... de kommer ju från Honom, så det kommer att bli så en dag. Under tiden tänker jag göra det bästa av situationen, och jag behöver nog ändå lite mer tid till att lära känna mig själv innan jag kan göra det jag drömmer om att få göra.
Jag har bytt svenskkursen mot franska nu. Känns riktigt bra, det blev alldeles för mycket att göra i svenskan, och det ska bli kul att bli påmind om franskan igen. Har ju förutsättningar att få ganska bra betyg också, eftersom jag redan läst det en gång (tre år sedan, men ändå). För tillfället läser jag alltså latin, franska och datorkunskap.

Var på miniatyrläger i helgen, i Åsljunga. Vi var kanske 12 pers som mest, vilket kan låta lite, men det kändes ändå väldigt bra. Man lär ju känna varandra ganska bra vid sådana tillfällen, det blir ganska tajt gemenskap. Typ. :) Väldigt bra läger, soft stämning, enkelt och jordnära, precis som det bör vara. Fick mycket de ca 24 timmar vi var där.
Efteråt hade vi "efterfest" (haha) ett gäng hemma hos mig, väldigt trevligt. Några som inte varit på lägret dök också upp. Kladdkaka och glass, konstig(!) musik och dans(?), allsång, mingel och Rappakalja. Kul att ni kom, allihop! :D

Måste slutligen rekommendera en riktigt, riktigt bra lovsångsplatta; "No Greater Love" med Glenn Kaiser and Friends, ett gäng Jesus-hippies från USA ;) typ. Fantastiskt bra och äkta. Soft och avskalat, inget hype över huvud taget. Bara ett gäng duktiga musiker som på ett ödmjukt och jordnära sätt tillber Gud.

Uppdatering

Oj oj oj... jag fick plötsligt sådan lust att skriva blogg. Så, det är väl bara att ta vara på denna motivation.

Jag har köpt en digitalkamera. Oh my oh my. Funkar, ska vi säga ganska bra. Jodå. Det är bara när man sedan vill öppna de överförda bilderna i "Visningsprogram för bilder och fax" som Explorer "upptäcker ett fel och måste avslutas". Något irriterande. Men eftersom detta verkar vara det enda felet utgår jag ifrån att det är datorn, och inte kameran, som är besvärlig. Och det är ju inte min dator, utan pappas. Bla bla bla...

Imorgon jobbar jag sista dagen, enligt schemat. Väldigt, väldigt skönt.
Sen ska jag till Helsingborg med Sanna på tisdag, och sedan, sedan bär det av till Frizon-festivalen. (!!!) Switchfoot har tyvärr fått ställa in hela sin Europaturné, men jag kommer fortfarande att få se Loney,dear, Anderson och All Star United. Och blindside såklart, hehe :)

Jag har en liten lista på saker jag måste göra innan onsdag, när vi drar till Frizon alltså..:
1. Färga om mitt hår
2. Laga min röda tunika, som gått sönder lite :(
3. Sola ;p
4. Tvätta (fast mamma sa visst något om att hon kunde göra det)
5. Packa mat, kläder och tält+liggunderlag+sovsäck

Typ något sånt där.
Nu måste jag gå och fixa mat till jobbet imorgon.

Presents for Sally

Har en låt, har hört tre.

Vacker, fantastisk musik.
Men jag vill ha mer!
So please, om någon hört något
mer än de tre låtar som finns på
http://www.myspace.com/presentsforsally,
hör av er!
Tack.

______________________________________________________________

[edit]

Mailade Presents for Sally och fick svar. Så nu vet jag lite mer. Ser fram emot deras första skiva, som kommer snart, förhoppningsvis... :)

Skaparglädje

Jag känner verkligen att det är sommar nu. Med det menar jag inte att det är varmt, soligt, att man har "sommarlov" osv... jag syftar på känslan jag får av en sommarkväll, av att sitta vid pianot och spela vackra låtar, höra fåglarnas sång och känna vinden genom fönstret...

Har huset för mig själv ett tag. Skönt med tid för sig själv, det behövs ibland. Jag är ju sådan som inte alltid behöver umgås med folk och hitta på massa saker, jag trivs ganska bra med att sitta hemma och sy, eller spela gitarr, eller trä pärlhalsband... Har dock en tendens att tappa tidsbegreppet en aning... får hoppas på att jag kan vända dygnet rätt till helgen, jobbar fre-lör-sön.

Sydde (färdigt) en klänning/tunika igår. Blev helnöjd, resultatet blev precis som jag tänkt mig det i huvudet. Sånt blir man glad av. Dags för nästa projekt..! :)

That's all for now.
Peace.

Dear Friends, Hold Me

Oj. Hur ska jag lyckas med att återge alla känslor helgen medfört i ord?
Det lär inte gå. Det enda jag kan göra är väl att försöka mig på en kort beskrivning: Lycka, lycka, lycka. Sorg, saknad, längtan.

Studentdagen
Dagen började med Champagnefrukost hos Jennie, hela vår kära klass K3 samlad. Stämningen var på topp och det var verkligen en bra start på studentdagen.
Efter detta drog vi oss ner på stan för att göra hela Hässleholm uppmärksammad på att det var vår dag, men efter bara en kort stund gick vi tillbaka till skolan för att där ha avslutning i aulan. Sista skolavslutningen i Linnéskolans aula, för vår del.
Sedan hände inte så mycket, vi satt ute på skolgården och tvingades att lyssna på Lundell, ett faktum som olika personer regerade olika på ;) Innan Lundell skrålade i högtalarna spelades dock några dansanta låtar, och jag och Lina passade på att dansa lite bugg. Sedan var det dags för fotografering, och efter det landgång och glasstårta i matsalen, medan ett ganska dåligt band spelade väldigt dåliga låtar. Blev dock glad när de började spela Mrs Robinson :) Sedan gick vi alla i K3 och S3EU till sal 46 för att få betygen och säga hej då till allas vår Ingeman. Han verkade bli väldigt glad för boken med bilder från de tre åren och citat från hans lektioner som vi i K3 lagt ihop till. Jag, Pernilla och Lina satt på "våra" platser och kom på att detta var sista gången. Det kändes ganska ledsamt.
Efter detta samlades alla treor i aulan för att sjunga och skrika oss hesa, lite uppvärmning innan vi sprang ut :) K3 var nummer tre på listan, och vi sprang överlyckliga ut för att sjunga studentsången och sedan tre gånger tala om för alla att vi minsann är kulturare :) Lakanet på vilket jag och Pernilla så fint skrivit "Varje hjärta har en kulturell cell" var mycket färgglatt och blommigt, men dessvärre blåste det en del, och jag är osäker på hur många som verkligen såg vad det stod. Men men.
Sedan rusade vi alla iväg åt olika håll för att hitta våra folks. Detta innebar på ett sätt slutet på K3, även fast vi alltid kommer att vara K3:are i själ och hjärta. Efter att vi blivit grattade av nära och kära begav vi (Pillan, Gullan och Maggan) oss till den väntade cabben som skulle köra oss runt, runt i stan. Efter en och en halv timmes sjungande och ropande bestämde vi oss för att var och en bege sig hem till sitt. (Det var i samma som stund jag, Jenny, bestämde mig för att senare samma kväll bege mig in till... Björket..)
Jag ringde pappa, som just kommit hem, fick veta att mina kära systrar fortfarande befann sig i stan, så jag ringde upp dem och så satte vi oss på en bänk på torget i väntan på pappa som strax skulle köra in och hämta oss. Väl hemma fick familjen en stund för oss själva, med smörgåstårta och kladdkaka. Jag fick en bultbräda av mina systrar, en gammal gammal interngrej som var det mest humoristiska på hela dagen :) Haha.
Det var lite glest bland gästerna ett tag, men med tanke på att hela min släkt bor i Arboga/Norrköping eller på andra nordliga platser, samt att vi var iallafall 5-6 st i samma bekantskapskrets som tog studenten är detta inte så konstigt. Även det faktum att jag bor här ute i Tyringe gjorde ju att många gäster kom ganska sent. Men när de väl kom var det väldigt trevligt och roligt, och jag fick fina presenter och blommor :)
Sanna dök helt plötsligt upp, tillsammans med de sista gästerna, det var verkligen jättekul. Tillsammans åkte vi sedan in till, hehe, Björket. Så nu är det officiellt: Jenny Andersson var på Björket i fredags. Och: jag hade sjukt kul. Vi dansade nästan konstant i 3 timmar. Kom hem vid halv fyra. TACK för en jätterolig natt, Sanna, Lina och Pernilla!

Balen
Vaknade vid ett, ganska trött, men med hög förväntan på kvällen. Efter ett trevligt besök av Karin och Gunnar, som inte kunnat komma dagen innan, började jag och Ida fixa mitt hår inför kvällen. Hela håret lockades och sattes upp riktigt proffsigt, och sminkningen som jag och Ida hjälptes åt med, blev även denna riktigt riktigt bra. Tack för hjälpen, Ida! :D
Pappa körde sedan in mig (Mamma och Ida följde med in, Stina hade åkt tillbaka till Sthlm på morgonen för att jobba) till Grönängsplan där Pernilla och hennes pappa väntade med sportbilen som skulle ta oss till Stadshotellet där kvällens bal skulle äga rum. Väl där gick vi glada men ganska nervösa fram genom folkmassan som stod och tittade och fotograferade. Jag tyckte detta var väldigt kul, det gick inte att inte känna sig som någon slags kändis på galapremiär ;) haha. Kvällen inleddes med välkomstdrinkar, champagne, och när alla anländt, en timme efter min och Pernillas entré, satte sig alla till bords, klassvis, för en trerätters måltid (förrätt, varmrätt och efterrätt) samt kaffe. Detta var sista kvällen med klassen, och vi hade fruktansvärt kul, alla var så fina och allt kändes så bra :)
Efter maten minglades det för fullt, och klassen begav sig ner till fotograferingen för att ta klasskort, något som dessvärre inte gick att genomföra; "det är gjort för par..". Smått besvikna gick vi alltså därifrån igen.
Klockan ett öppnade discot i källaren, något som jag gått och sett fram emot hela kvällen. Detta var också nästan det roligaste på hela kvällen: Pernilla, Vevve och jag dansade nästan hela tiden, och även Sanna, Emil, Lina, Oscar, Chiffe och många fler visade att de visste vad dansgolvet var till för :) Jag tog av mig klackskorna efter ett tag på grund av smärta i fötterna, så sedan dansade jag barfota resten av natten. Klockan tre hämtade tillslut pappa mig och Pernilla. Vi körde hem Pillan till Bjärnum, och sedan återvände vi till Tyringe. När vi kom hem var Ida vaken, så hon och jag satt och pratade ett tag medan jag åt smörgåstårta för tredje gången den dagen :) Någon gång efter fem somnade jag efter en av de roligaste kvällarna i mitt liv.
Tack alla underbara människor!


Idag är jag hes, har ont i halsen, känner att en förkyldning är på gång, är trött och seg, men samtidigt känner jag mig glad och lycklig över att äntligen ha tagit studenten. Självklart känns vetskapen om att allt är över ganska ledsamt; att jag aldrig mer kommer att gå över Linnés skolgård, genom korridorerna, äta i matsalen, sitta och hänga i korridorerna och iaktta alla människor, ha lektioner med klassen, åka i Pernillas bil från lärarparkeringen...
Gymnasietiden har verkligen varit den bästa tiden i hela mitt liv, trots att tvåan innehöll en ganska jobbig personlig period... jag har ändå alltid haft otroligt kul i skolan, gått i en fantastisk klass, och jag kommer verkligen att sakna allting och alla klass- och paralellklasskompisar otroligt mycket.

Did I really see you, or was it a dream?

Happy Birthday, Bob

Tankestorm

Jag har den senaste veckan drabbats av en viss Mew-feber. Inte något som stör mig, tvärt om. Inte många veckor kvar till Siesta nu heller, då detta underbara band kommer spela en av kvällarna. Lovely.

Helgen innebar en viss tankeverksamhet för mig. Denna tankestorm håller i sig fortfarande, om än inte riktigt lika intensivt nu som då. Tänker inte gå in på vad det var som utlöste det hela, men helgen satte sina spår, så mycket kan jag väl säga iallafall.

Denna vecka känns hoppfull. Underbart vackert sommarväder, inte många lektioner, besök på Malmö Museum på onsdag och en liten tripp till Mellbystrand i helgen. Kan det bli bättre? :)

Känslostormar

Rows and flows of angel hair, and ice cream castles in the air
And feather canyons everywhere, I’ve looked at clouds that way
But now they only block the sun, they rain and snow on everyone
So many things I would have done, but clouds got in my way

I’ve looked at clouds from both sides now,

from up and down, and still somehow, it’s cloud illusions,

I recall I really don’t know clouds at all

Moons and junes and ferris wheels, the dizzy dancing way you feel
As every fairy tale comes real, I’ve looked at love that way
But now it’s just another show, you leave them laughing when you go
And if you care, don’t let them know, don’t give yourself away

I’ve looked at love from both sides now
From give and take, and still somehow, it’s love’s illusions

I recall I really don’t know love at all

Tears and fears and feeling proud to say I love you right out loud
Dreams and schemes and circus crowds, I’ve looked at life that way
But now old friends are acting strange, they shake their heads,

They say I’ve changed, well something’s lost,

But something’s gained in living every day

I’ve looked at life from both sides now, from win and lose and still somehow
It’s life’s illusions I recall, I really don’t know life at all
I’ve looked at life from both sides now, from up and down, and still somehow
It’s life’s illusions I recall, I really don’t know life at all

- "Both Sides Now", Joni Mitchell

Speek To Me Only With Your Eyes

Skulle man skriva ett blogginlägg, kanske. Jag har ingen inspiration, men känner ändå att jag vill skriva av mig lite. Får se vad det resulterar i.

I fyra dagar höll jag mig inomhus, gick som mest ut till brevlådan för att hämta in eventuellt post. Kände mig ganska seg igår kväll. Lite livlös, på något sätt. Anledningen till min självvalda husarrest var, förutom det ohyggligt stormiga vädret, att jag i onsdagskväll drabbades av någon sorts akut magkatarr. Det höll i sig i ungefär tre dagar, sen började jag repa mig, efter en diet bestående av bananer, ProVivas blåbärsdryck, rött thé, lite gröt då och då, och sådär. Huvudvärken drabbade mig på torsdagseftermiddagen; jag slogs ut av denna och sov i kanske två timmar, utan att jag egentligen var trött. Sedan blev jag illamående och yr och mådde allmänt kass resten av kvällen. Lyckades sedan stegvis ta mig in på Bättringsvägen under helgen.

Idag var jag så tillbaka i skolan igen, frisk som en nötkärna och pigg som en lärka. Ehm, nja, det var kanske en sanning med modifikation. I jämförelse med helgen har jag iallfall idag mått väldigt bra. En släng av manodepression bara, men annars är allt bra ;p
Kan dock inte riktigt smälta den nyhet jag idag fick ta del av, en viss lärares chockerande höga ålder...

Så ja, det blev ju inte så tokigt. Inte så värst långt, men det är ju inte kvantitét, utan kvalitét som räknas.

It's a Beautiful Life

Det finns saker som kan göra en oerhört lycklig. Små saker, saker som kanske inte så många tänker på. När jag igår satt på tåget hem från Hässleholm kom jag på mig själv med att leende titta ut genom fönstret för att se solen skina på de oplöjda, leriga åkrarna. En sådan enkel, naturlig sak, men jag fylldes av en djup glädje; våren är här. Jag är glad att jag har kapacitet till att glädja mig åt de små tingen, det är faktiskt inte alla som ser det vackra i det lilla...

Våren har som sagt anlänt, och jag är lycklig. Veckan går mot sitt slut, och såhär i efterhand har det varit en bra vecka, trots viss frånvaro från skolan på grund av diverse åkommor. Trots regn och blåst, vilket jag för övrigt ser som något som kan vara vackert.

Idag beger jag och Lina oss hem till Pernilla för att slutföra (heh, även påbörja) vårt fördjupningsarbete om Vietnamkriget. Muntligt framförande i morgon. Kvällen kommer sedan ägnas åt en och en annan film. Vi kommer att övernatta i Bjärnum för att sedan färdas med Pernillas bil in till skolan följande morgon.


På onsdag spelar Laleh och Kalle Haglund i Blåa Salongen på Kulturhuset i Hässleholm. Jag, Sanna och Pernilla ska dit. Ser fram emot detta väldigt mycket.

Who Killed Davey Moore? Why, and what's the reason for?

Mina vänner, idag sov undertecknad till halv ett. Låter kanske inte så överväldigande, men på senare tid har jag haft en överenskommelse med mig själv om att på helger aldrig sova längre än 10:00, om det inte är så att omständigheterna kräver annat (om jag lider av sömnbrist, vill säga). Därför blev jag smått irriterad på mig själv när pappa kom ner vid halv ett tiden och frågade om jag inte borde vakna. Dock var det ju så att omständigheterna var lite annorlunda just idag, i och med vårdagjämningen. Så i jämförelse med igår sov jag bara till halv 12. Men även detta är ganska länge, därav min irritation.

Huvudvärken verkar tillslut ha gett med sig, bortsett från att jag nyss kände av den lite. Men efter dagens koffeinintag verkar det nu ha lugnat ner sig igen. Hoppas på att jag kan få en huvudvärksfri period nu. (Vill tillägga att jag numera inte dricker kaffe varje dag, för jag har minsann blivit riktigt hälsosam igen. Havregrynsgröt nästan varje morgon, det ni.)

SNÖ?! Vad är det för fel på världen? Hur kan det snöa nu? Som jag och mamma sa innan, angående att gå ut och gå; hade det här varit december hade vi gärna gått ut för att vi var glada att det var snö. Men nu vill man absolut inte gå utanför dörren.

Idag såg jag en dokumentär som stärkte min avsky för USA:s krigspolitik:
En militärskola i USA (School of Americans, SOA) lär ut förhörs- och tortyrmetoder till latin- och sydamerikanska soldater. Tusentals fattiga civila "potentiellt farliga" människor, ofta fackföreningsledare och dylikt, torteras och dör, enbart för att de vågat säga ifrån och protestera mot de dåliga förhållanden de tvingas leva under. I alla de makabra dödsskjutningarna är soldater utbildade på SOA inblandade, ofta ansvariga.
Många männsikor i USA börjar under 80- och 90-talen protestera mot militärskolan efter en uppmärksammad massaker i El Salvador, och under ledning av en präst startas föreningen SOA Watch som har till syfte att stänga militärskolan. I november 2000 anordnar de en fredlig demonstration med 10 000 deltagare utanför skolan. Militärer griper många av demonstranterna för att de "gått in på obehörig mark"; gått över en vit linje in på skolans område. Hela demonstrationen är fredlig, och har bara till syfte att hedra alla de människor som dödats och torterats av dödspatrullerna i Sydamerika samt att stänga militärskolan. Flera demonstranter, däribland prästen, sätts i fängelse för intrång på skolans område, vilket är ett brott mot federala lagar.
Efter något år stängs skolan på grund av massprotester, men bara ett litet tag senare startas en ny militärskola i samma byggnad. Denna skola är utåt sett bättre, men rektorn för den gamla skolan är rektor för även denna skola och egentligen har ingen förändring skett.
Notera att SOA drevs med hjälp av skattemedel, och att Pentagon lovordat skolan vid många tillfällen.

Jag blir arg, upprörd och ledsen, men även rörd över demostranternas engagemang. Och, som sagt, min avsky för amerikansk krigspolitik har idag fått ännu större grund.

Nu ska jag bege mig ner på mitt rum för att se Stones-dokumentären på SVT.
Peace.

Hello Sunshine

Jaha. Det var ett tag sedan nu. Men jag tror inte det ska bli några problem att återfinna bloggandan igen.

Jag har haft en huvudvärksdag idag. En magontsdag, illamåendedag. En vanlig dag, med andra ord. Så känns det, och nu börjar jag bli riktigt trött på allt det där.
Jag är i behov av soljus, värme, fågelsång, blommor och långa skogspromenader. So, Snow, would you please leave..?

Jag ska parata med SYO-konsulenten på skolan om KomVux/FlexVux snarast. Får ju inte bli så att jag inte kommer in för att jag inte orkat kolla upp sista ansökningsdagen. Dessutom har jag flera frågor angående studiebidrag, kurslitteratur och dylikt.

Tog bort mitt Kamrat-konto nyss, varför har jag inte gjort det tidigare?
Lade ut en skiva med Good Charlotte på eBay idag också. Har lite skivor jag gärna blir av med, så varför inte passa på att tjäna lite pengar..? Funderar på att sälja lite gamla kläder till någon Second Hand-butik också. Lite mer pengar att röra sig med skadar ju faktiskt inte.

I'm looking forward to the road trip to Mellbystrand and Ullared...

I do what I can

Igår kom jag på varför jag känner som jag gör inför en specifik sak: det är på grund av alla förväntningar folk har på en angående hur man ska bete sig när man är kristen. Man förväntas veta allting, förstå allting, alltid vara glad oavsett vad som händer, köpa allting man hör utan att fundera över det först.

Jag fungerar inte på det sättet, jag måste få fundera och reflektera över saker innan jag bestämmer mig för att jag håller med eller inte. Och jag fattar långt ifrån allt som har med Gud att göra. Jag vill fatta, men jag är inte där än. Jag vill vara, ehm, brinnande (det är jag ju innerst inne), men jag är inte där än.

Saker måste få ta tid. Det har hänt saker under de senaste två åren som har förändrat en hel del. Saker jag inte vill gå in på och inte tänker nämna här. Men hur som helst behöver jag tid att fundera ut saker, förstå saker, förstå mig själv i förhållande till saker. Men bara för det betyder det inte att jag inte tror längre.


Peace.

the Top-a-most of the Pop-a-most

Vilket lov. Nu är det nästan över. Oj oj.

Filmer jag sett för första gången det gångna jullovet (som är värda att nämna):
Garden State
the Lion, the Witch and the Wadrobe
First Knight
Goodbye, Lenin
Breakfast club
King Kong
Nästan alla ovan nämnda är mycket bra filmer som måste ses.

Böcker jag läst det gångna jullovet:
Memoarer - Bob Dylan (har visserligen inte hunnit läsa ut den än, men ändå)
That's it. Har inte hunnit mer än så.

Musik jag börjat lyssna (ännu) mer aktivt på det gångna jullovet:
Anderson
U2
Laleh
Heather Nova
Loney, dear
Ja. Lovely, dear.

Jag har flera gånger det gångna jullovet kännt en väldigt stark längtan efter att skaffa egen lägenhet. Inte för att jag inte tycker om att bo hemma med mamma och pappa, det gör jag. Men jag vet inte, eget hushåll låter väldigt lockande i mina öron just nu. Frågan är bara hur bra det hade varit för mig; jag hade antagligen blandat ihop vad som är dag med vad som är natt, och glömt bort att äta när jag borde och sådär. Eller så hade jag klarat det alldeles utomordentligt bra. Vem vet.

Jullovets höjdpunkter:
Besöket av systrarna mina
Julafton (jag fick en ny akustisk gitarr..!!)
Nyårsafton
Beatlesafton på tv 2 7/1-06
Några av höjdpunkterna iallafall.

Ciao.