Dear Friends, Hold Me

Oj. Hur ska jag lyckas med att återge alla känslor helgen medfört i ord?
Det lär inte gå. Det enda jag kan göra är väl att försöka mig på en kort beskrivning: Lycka, lycka, lycka. Sorg, saknad, längtan.

Studentdagen
Dagen började med Champagnefrukost hos Jennie, hela vår kära klass K3 samlad. Stämningen var på topp och det var verkligen en bra start på studentdagen.
Efter detta drog vi oss ner på stan för att göra hela Hässleholm uppmärksammad på att det var vår dag, men efter bara en kort stund gick vi tillbaka till skolan för att där ha avslutning i aulan. Sista skolavslutningen i Linnéskolans aula, för vår del.
Sedan hände inte så mycket, vi satt ute på skolgården och tvingades att lyssna på Lundell, ett faktum som olika personer regerade olika på ;) Innan Lundell skrålade i högtalarna spelades dock några dansanta låtar, och jag och Lina passade på att dansa lite bugg. Sedan var det dags för fotografering, och efter det landgång och glasstårta i matsalen, medan ett ganska dåligt band spelade väldigt dåliga låtar. Blev dock glad när de började spela Mrs Robinson :) Sedan gick vi alla i K3 och S3EU till sal 46 för att få betygen och säga hej då till allas vår Ingeman. Han verkade bli väldigt glad för boken med bilder från de tre åren och citat från hans lektioner som vi i K3 lagt ihop till. Jag, Pernilla och Lina satt på "våra" platser och kom på att detta var sista gången. Det kändes ganska ledsamt.
Efter detta samlades alla treor i aulan för att sjunga och skrika oss hesa, lite uppvärmning innan vi sprang ut :) K3 var nummer tre på listan, och vi sprang överlyckliga ut för att sjunga studentsången och sedan tre gånger tala om för alla att vi minsann är kulturare :) Lakanet på vilket jag och Pernilla så fint skrivit "Varje hjärta har en kulturell cell" var mycket färgglatt och blommigt, men dessvärre blåste det en del, och jag är osäker på hur många som verkligen såg vad det stod. Men men.
Sedan rusade vi alla iväg åt olika håll för att hitta våra folks. Detta innebar på ett sätt slutet på K3, även fast vi alltid kommer att vara K3:are i själ och hjärta. Efter att vi blivit grattade av nära och kära begav vi (Pillan, Gullan och Maggan) oss till den väntade cabben som skulle köra oss runt, runt i stan. Efter en och en halv timmes sjungande och ropande bestämde vi oss för att var och en bege sig hem till sitt. (Det var i samma som stund jag, Jenny, bestämde mig för att senare samma kväll bege mig in till... Björket..)
Jag ringde pappa, som just kommit hem, fick veta att mina kära systrar fortfarande befann sig i stan, så jag ringde upp dem och så satte vi oss på en bänk på torget i väntan på pappa som strax skulle köra in och hämta oss. Väl hemma fick familjen en stund för oss själva, med smörgåstårta och kladdkaka. Jag fick en bultbräda av mina systrar, en gammal gammal interngrej som var det mest humoristiska på hela dagen :) Haha.
Det var lite glest bland gästerna ett tag, men med tanke på att hela min släkt bor i Arboga/Norrköping eller på andra nordliga platser, samt att vi var iallafall 5-6 st i samma bekantskapskrets som tog studenten är detta inte så konstigt. Även det faktum att jag bor här ute i Tyringe gjorde ju att många gäster kom ganska sent. Men när de väl kom var det väldigt trevligt och roligt, och jag fick fina presenter och blommor :)
Sanna dök helt plötsligt upp, tillsammans med de sista gästerna, det var verkligen jättekul. Tillsammans åkte vi sedan in till, hehe, Björket. Så nu är det officiellt: Jenny Andersson var på Björket i fredags. Och: jag hade sjukt kul. Vi dansade nästan konstant i 3 timmar. Kom hem vid halv fyra. TACK för en jätterolig natt, Sanna, Lina och Pernilla!

Balen
Vaknade vid ett, ganska trött, men med hög förväntan på kvällen. Efter ett trevligt besök av Karin och Gunnar, som inte kunnat komma dagen innan, började jag och Ida fixa mitt hår inför kvällen. Hela håret lockades och sattes upp riktigt proffsigt, och sminkningen som jag och Ida hjälptes åt med, blev även denna riktigt riktigt bra. Tack för hjälpen, Ida! :D
Pappa körde sedan in mig (Mamma och Ida följde med in, Stina hade åkt tillbaka till Sthlm på morgonen för att jobba) till Grönängsplan där Pernilla och hennes pappa väntade med sportbilen som skulle ta oss till Stadshotellet där kvällens bal skulle äga rum. Väl där gick vi glada men ganska nervösa fram genom folkmassan som stod och tittade och fotograferade. Jag tyckte detta var väldigt kul, det gick inte att inte känna sig som någon slags kändis på galapremiär ;) haha. Kvällen inleddes med välkomstdrinkar, champagne, och när alla anländt, en timme efter min och Pernillas entré, satte sig alla till bords, klassvis, för en trerätters måltid (förrätt, varmrätt och efterrätt) samt kaffe. Detta var sista kvällen med klassen, och vi hade fruktansvärt kul, alla var så fina och allt kändes så bra :)
Efter maten minglades det för fullt, och klassen begav sig ner till fotograferingen för att ta klasskort, något som dessvärre inte gick att genomföra; "det är gjort för par..". Smått besvikna gick vi alltså därifrån igen.
Klockan ett öppnade discot i källaren, något som jag gått och sett fram emot hela kvällen. Detta var också nästan det roligaste på hela kvällen: Pernilla, Vevve och jag dansade nästan hela tiden, och även Sanna, Emil, Lina, Oscar, Chiffe och många fler visade att de visste vad dansgolvet var till för :) Jag tog av mig klackskorna efter ett tag på grund av smärta i fötterna, så sedan dansade jag barfota resten av natten. Klockan tre hämtade tillslut pappa mig och Pernilla. Vi körde hem Pillan till Bjärnum, och sedan återvände vi till Tyringe. När vi kom hem var Ida vaken, så hon och jag satt och pratade ett tag medan jag åt smörgåstårta för tredje gången den dagen :) Någon gång efter fem somnade jag efter en av de roligaste kvällarna i mitt liv.
Tack alla underbara människor!


Idag är jag hes, har ont i halsen, känner att en förkyldning är på gång, är trött och seg, men samtidigt känner jag mig glad och lycklig över att äntligen ha tagit studenten. Självklart känns vetskapen om att allt är över ganska ledsamt; att jag aldrig mer kommer att gå över Linnés skolgård, genom korridorerna, äta i matsalen, sitta och hänga i korridorerna och iaktta alla människor, ha lektioner med klassen, åka i Pernillas bil från lärarparkeringen...
Gymnasietiden har verkligen varit den bästa tiden i hela mitt liv, trots att tvåan innehöll en ganska jobbig personlig period... jag har ändå alltid haft otroligt kul i skolan, gått i en fantastisk klass, och jag kommer verkligen att sakna allting och alla klass- och paralellklasskompisar otroligt mycket.