She's gonna pack her bags and leave
Usch, jag måste verkligen komma härifrån.
Jag blir så trött, jag blir så fruktansvärt trött. Och ledsen.
Det borde inte vara såhär. Och jag tror inte att det är såhär på så många andra platser i vårt avlånga land. Eller, jag vet i alla fall att det finns många platser där det inte är så. Jag vill till någon av de platserna. Jag vill uppleva familjär vänskap och öppenhet. Och mognad.
Jag är inte tillfredställd med situationen här. Vissa kanske är det, av någon outgrundlig anledning jag verkligen inte kan förstå. Men jag känner mig på gränsen till kvävd.
Det finns trots allt, mitt i all frustration och alla förargelseväckande händelser, några glädjeämnen:
-Solen skiner, det är vår. För stunden, i alla fall.
-Min syster Ida har spelat in en av sina låtar, på riktigt. (http://www.myspace.com/idaaletheia)
-Jag ska ut och tågluffa/roadtrippa/dylikt i Europa i sommar,
med Ida och Stina och kanske Urban.
-Jag tror och hoppas att allt gällande min framtid snart kommer lösa sig.
-Och: Sanna och Lina, såklart. Bara genom att finnas gör ni livet mer meningsfullt.
So sell all my things, I'm not coming home
In a little while I'll feel better
So sell all my things, I'm not coming home