I do what I can

Igår kom jag på varför jag känner som jag gör inför en specifik sak: det är på grund av alla förväntningar folk har på en angående hur man ska bete sig när man är kristen. Man förväntas veta allting, förstå allting, alltid vara glad oavsett vad som händer, köpa allting man hör utan att fundera över det först.

Jag fungerar inte på det sättet, jag måste få fundera och reflektera över saker innan jag bestämmer mig för att jag håller med eller inte. Och jag fattar långt ifrån allt som har med Gud att göra. Jag vill fatta, men jag är inte där än. Jag vill vara, ehm, brinnande (det är jag ju innerst inne), men jag är inte där än.

Saker måste få ta tid. Det har hänt saker under de senaste två åren som har förändrat en hel del. Saker jag inte vill gå in på och inte tänker nämna här. Men hur som helst behöver jag tid att fundera ut saker, förstå saker, förstå mig själv i förhållande till saker. Men bara för det betyder det inte att jag inte tror längre.


Peace.