Nybakade kanelbullar

Vardagsfilosofi

Jag fick en sån nostalgisk känsla precis. Mamma har bakat kanelbullar. När jag var liten brukade hon göra detta ofta, då hade hon tid på ett helt annat sätt. Inte så konstigt, eftersom hon inte jobbade då. Nu för tiden jobbar hon, och varma, nybakade kanelbullar hör inte längre till det vanliga här hemma.

Jag kanske uppskattar det mer idag än jag gjorde då? Eller, jag kanske uppskattar det på ett annat sätt idag än jag gjorde då. För visst blev jag som femåring glad över doften av nybakade bullar, och visst var jag tacksam över att mamma bakade. Men det är nog inte förrän idag som jag helt och fullt inser det värdefulla i detta.


När jag tänker på sånt här blir jag ännu mer övertygad om att föräldrar bör ta hand om sina barn själva i största möjliga mån, istället för att hiva in dem på dagis vid ett(!) års ålder.
Det pratas från vissa håll om att barn som gått på dagis har bättre social kompetens än barn som varit hemma. Det pratas till och med om att barn som gått på dagis skulle vara smartare än de som inte gått på dagis.
Detta tror jag definitivt inte är absoluta sanningar. För att ta mig själv som exempel (haha):
Anledningen till att jag inte alltid har så lätt att prata med människor, speciellt när jag träffar dessa för första gången, har knappas något med min barndom att göra, utan är helt klart ett resultat av mellan- och högstadietiden..
Och det där om att barn som inte gått på dagis skulle vara mindre smarta än de som gått på dagis, det stämmer ju inte alls. Nej, det är ju snarare tvärt om när det gäller mig! hahaha ;D